Hur blodsutgjutelsen började i Bangladesh

För att förklara dagens situation i Bangladesh behöver jag berätta om tidigare historia och om hur islamistextremismen har vuxit sig stark i Bangladesh. Då kan det förhoppningsvis bli lättare att förstå den horribla sociala situation som råder i nuvarande Bangladesh.

På 80-talet åkte många religiösa bangladeshier till Afghanistan för att delta i Afghan mujahedin som är en religiös extremistorganisation vilken kämpar mot yttrandefrihet, demokrati och socialism. När dessa bangladeshier kom tillbaka till sitt hemland gick de samman och bildade en grupp som hette Taliban mujahedin-gruppen i Bangladesh. Mujahedin betyder soldat av islam som kämpar för sitt och andra islamiska länders religiösa övertygelse.

Efter andra världskriget började å ena sidan Sovjetunionen att propagera för sina kommunistiska ideologier runt om i världen samtidigt som Saudiarabien med hjälpt av USA och sina arabiska allierade spred sina Salafi-ideologier och wahhabismen i de muslimska länderna så väl som i övriga världen.

Saudiarabien satsade många miljarder dollar på u-länder och västvärlden. I början av 70-talet byggde Saudiarabien en av de första stora moskéerna i Belgien. Efter attacken i Belgien 2016 ville den belgiska regeringen kontrollera moskéledarnas förehavanden och även stoppa alla moskéer i Belgien med saudisk wahabi-inriktning samt de med Salafi-ideologier. När den talibanska mujahidin-gruppen kom tillbaka till Bangladesh på 70/ 80-talet började de bygga massor av koranskolor samt moskéer runt om i hela Bangladesh, finansierade av Saudiarabien och dess allierade. Det var bara början att odlar extremist träd i Bangladesh.

1974 genomförde bangladeshiska extremistgrupper sin första demonstration mot poeten Daud Haider och mellan 1993-1994 arrangerades demonstrationer mot professor Dr Ahmed Sharif och Taslima Nasrin. På grund av detta tvingades Daud Haider och Taslima Nasrin lämna landet. Mot Taslima Nasrin demonstrerade hundra tusentals jihadister på gatorna i Dhaka och hon tvingades fly till Sverige. Professor dr Ahmed Sharif i sin tur utsattes för ett bombdåd av samma extremistiska grupp.  

De islamistiska extremistgrupperna hatar och hotar folk i allmänhet, sekulära människor och även sedan länge den bangladeshiska regeringen. Det är idag många olika grupper som arbetar tillsammans, vilket är livshotande för regimen. Men sekulära författare och poeter trodde till en början inte alls att jihadister kunde attackera dem, men sanningen visade sig bli en helt annan historia. Vi vanliga människor underskattade extremisterna och deras kapacitet.

År 1999 attackerades en av Bangladesh mest kända och folkkära poeter, Shamsur Rahman, i sitt eget hem av Harkat-ul-jihadAl-Islami Bangladeshi (HUJI). Poeten blev lyckligtvis inte skadad men dessvärre blev hans fru det.

Till en början planerade HUJI att döda alla kända intellektuella, författare, poeter och professorer runt om i Bangladesh. Precis som Pakistan gjorde med sin allierad Jamate-I-Islami parti under år 1971 innan Bangladesh blev befriat från Västpakistan och blev ett självständigt land. Enligt polismyndigheten gjorde HUJI på samma sätt igen och drömde om att Bangladesh skulle bli ett land likt Afghanistan. Poliserna arresterade nio HUJI-medlemmar som varit involverad i attacken. Då vaknade nästan hela Bangladesh till liv och reagerade mot attacken. Vanligt folk reagerade emot det och undrade hur man kunde attackera en sådan känd person som var poet och författare. Det var början på extremistsstormen.

Professor Dr. Humayun Azad var en annan av de mest folkkära författarna och lärarna på Dhaka universitet i Bangladesh. Han talade ofta på olika seminarier och skrev i sina böcker om vilka typer av jihadister som ockuperar vårt samhälle och kraschar vår kultur och värdighet. Delwar Hossain Saidi var en av de mest kända religiösa partiledarna i Jamate-i-islami. Han talade i parlamentet om att Humayn Azad var en usel person, en ateist som förolämpade islam och därför inte hade någon rätt att leva. Den 27 februari 2004 klockan 21:00 attackerade JMB (Jama’atul Mujahideen Bangladesh) Humayn Azad med machetes och stora yxor i uppsåt att döda honom. Detta skedde nära Dhaka Universitet när Azad promenerade från en bokmässa till sitt hus.  Året 2004 dödade JMB en annan poet som hette Sagor. Sagor skrev en poesibok som heter “NARI TUMI MANUSH CILE KOBE “.


The legendary writer and professor of Bangla literature at Dhaka University was hacked on Feb 27, 2004 on the campus when he was returning from the Amar Ekushey Book Fair.

1998 utsatte HUJI och JMB bengaliska kulturfester och biografer för diverse bombdåd. Hundratals människor dödades. Bland dessa var de flesta sekulära aktivister eller medlemmar i progressiva partiet. 2005 tvingades regeringen att agera mot Huji och JMB som redan var starkt spridda och organiserade i hela Bangladesh.

2007 kom en ny trend inom datavärlden som kallas bloggning. Man kunde skriva vad som helst i sin blogg på Internet. Det blev en stor frihet för alla. Till en början visste regeringen inte mycket om vad begreppet “blogg” innebar. Men så småningom insåg staten att bloggning kunde bli ett hot i framtiden. Deras misstankar visade sig stämma. Många bloggare började skriva negativt om regeringen, religion, pseudovetenskap samt sociala normer och maktkorruption osv. Då skapade regeringen nya lagar och regler för att kunna kontrollera bloggarnas innehåll. Samtidigt läste jihadister många olika blogginlägg för att ta reda på vilka som skriver negativt om islam och deras ideologier. Jihadisterna gjorde sedan en namnlista på vilka av bloggarna som var ateister.

Slutligen inledde jihadisterna en våldsam hämnd på alla sekulära bloggare. I början av 2013 började en ”Gonojagoron Moncho”, en gigantisk folkrörelse, växa upp i Bangladesh. Under Gonojagoron monchos paraply samlades och enades flera hundra tusentals människor i mitten av Dhaka. De protesterade emot lagar som domstolen beslutat. Till exempel att en krigsherre, bedragare och bandit som hette Abdul Kader inte fick det straff han borde ha fått eftersom han var en av studenternas ledare. Under ledarskap av Jamaat-i-islamipartiet mördades 1971 massor av oskyldiga människor då dagens Bangladesh (då kallat Östpakistan) kämpade för sitt eget självständiga land. 2013 inledde Jihadisterna en våldsam attack mot sekulära bloggare och författare. De dödade först en av ledarna ur bloggarna från Gonojagoron Moncho, Han hette Ahmed Rajib Haider och var arkitekt. En annan bloggare blev också nedhuggen men han klarade sig och överlevde.

Dr Avijit Roy, som då bodde i USA och jobbade som lärare på ingenjörsuniversitetet, grundade en av de mest kända bengaliska sekulära och humanistiska rationalistbloggarna som hette www.mukto-Mona.com blogg. Mukto-Mona betyder “Fritänkare“. Där skrevs, kritiserades och analyserades pseudovetenskap, filosofi, historia samt alla religiösa dogmatism osv.

I den plattformen samlades många sekulära författare, poeter och kritiska bangladeshier från runt om i världen. Muko-mona blogg blev mycket välkänd bland folket i Bangladesh och speciellt av ungdomarna. Så småningom fick Avijit Roy motta hot och hatbrev från jihadisterna. Men han brydde sig inte om det och har skrivit nio böcker om vetenskaplig litteratur, filosofi osv. Han kom till Bangladesh 2015 för att med sina två böcker delta i en av de största bokmässorna i centrala Dhaka. Den 26 februari 2013 kl. 21.00 attackerades Avijit Roy och hans fru Bonna Ahmed när de lämnade bokmässan. På vägen hem på gatan nära bokmässan blev Avijit huggen med yxa och machete i huvudet, nacken och bröstkorgen. Han klarade sig inte och dog på väg till sjukhuset. När hans fru ville rädda honom högg de även henne i huvud, nacke osv. Men hon klarade sig och åkte tillbaka till USA.

Två månader senare mördade jihadister en annan ung, känd mukto mona-bloggare och författare som hette Ananta Bijoy Das, när han var på väg till jobbet. Han skrev fem böcker. Ananta kanske inte skulle ha blivit mördad om han hade fått visum till Sverige. Han fick en inbjudan från Svenska Pen International för att delta med ett tal i Stockholm för yttrandefrihet i Bangladesh. Jihadisterna och islamisterna lugnade sig inte. Efter Ananta mördade de sju andra mukto mona-bloggare och sedan andra sekulära bloggare. Extremisterna fortsatte att döda även LGBT-aktivister, fritänkare och professor. Under maj månad 2018 mördade de en författare och bokförläggare som hette Shajahan Bacchu.

Vi vet att jihadisterna ständigt är ute efter oss. De har mördat så många av våra vänner. Våra familjer har fått stora problem och lever med ett ständigt hot och hat från islamisterna. Under så kort tid har plötsligt våra liv ändrats drastiskt på grund av jihadisterna. Och regeringen har inte varit till någon hjälp för oss. I stället visade det sig att regeringen är på islamisternas sida och uppfyller deras krav. Men vi är inte fega och de som lämnade landet gjorde det för att de ville rädda sina liv. Och samtidigt fortsätter vi vår kamp mot jihadisterna och mot regeringen. Vi slutar aldrig att skriva med våra pennor och en dag kommer vi att vinna över islamisterna. Det vet vi.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.